Det är så mycket tankar som rör sig i mitt huvud. Ibland blir det så mycket tankar att dom översätts till en rastlöshet där jag bara måste springa ut. Jag springer några varv runt huset med hundarna. Springer med ögonen fulla av tårar.
Mina tankar består av information som jag hittar i böcker, på internet, filmer eller dokumentärer om just de som jag fick upp ögonen för tre år sedan. Västvärldens ohälsa. Maten som påverkar oss. Miljard industrin för att dölja dess negativa påverkan med hjälp utan reklam, korrumperade läkare och falsk forskning. Det är ju inte bara jag som har kommit ut ur den lilla bubblan som jag trodde var en värld där ingen vill mänskligheten illa och vill orsaka lidande. Jag har ju bara vetat hur det ligger till i tre år.
Men det är just de "dom" vill. Orsaka ett lidande där människor skall ha ett behov av mediciner och förhoppningsvis dö innan pensionsålder. Istället för att äta en kost som vi ursprungligen är gjorda för att äta. En del säger till mig att så där kan det väl ändå inte vara. Men just så är det.
Jag tänker på Mauritz och jag förstår att han haft en kropp med sämre förutsättningar sen han var ett barn. Mauritz hade en medfödd lungsjukdom. PCD.
Jag känner att jag kan bli så arg på läkaren Mauritz träffade. Varför i helvete gjordes det ingen läkarundersökning om man nu promt skulle ge honom den här medicinen? Varför kollade man inte upp hur hans vardagliga medicinering överhuvudtaget fungerade med Cipralex? Den skall ju inte ges till personer med diabetes eller natriumbrist i blodet. Man skall inte dricka för mycket kaffe eller alkohol heller, eller Iprenför den delen. Mauritz hade ofta ont i huvudet och bihålorna. Men det gjordes ingen undersökning, det frågades inga frågor. Om Fass skriver ut dessa att det är viktigt att man ta hänsyn till. Varför gjorde man inte de då?
Samtidigt kan jag inte bara bli arg på läkaren. Hans okunskap i hur kroppen fungerar, brist på kunskap om näringslära är en skam för denna yrkesgrupp. Men det är så mycket större än så. Jag blir arg på Livsmedelsverket, Läkemedelsbolagen, Politiker som blundar och arg på alla dom människor utan hjärta och bara ser pengatecken.
Jag visste ju detta. Mauritz har varit tvungen att lyssna för jag har varit så arg över att samhället ser ut såhär. Mauritz kunde fota artiklar i Metro speciellt om gluten och dess negativa inverkan på oss människor och skicka till mig. På kvällen när vi ringdes var det han som var upprör. Jag blev så stolt.
Mauritz ändrade mycket av sina gamla vanor till nya när jag kom in i hans liv. Började titta på innehållsförteckningarna. Ibland brydde han sig och ibland inte. Speciellt om han blev bjuden, han ville inte vara till besvär och säga nej.
Men det är inte lätt, man skall bryta vanor och välja bort mat som man har ätit sen man var liten. Sånt som man lärt sig äta av sina föräldrar som har lärt sig av sina.
Han kunde säga ibland att han inte orkade göra nån jätteförändring. Detta är inget unikt just för Mauritz. Jag har pratat med kompisar, arbetskollegor som haft allt från cancer, MS, fibromyalgi, depression, migrän, problem med sköldkörteln, kramper, diabetes, hudproblem, eksem mm och INGEN har ändrat på sin kost. Personer med riktiga problem, där vikten av kost är otroligt viktig. Men något alla dessa har gemensamt är en mage och tarm som inte riktigt fungerar som den ska. Detta pratade jag mycket med Mauritz om. Varför når jag inte fram till dessa människor? Är jag bara luft? Dom ber mig ju om hjälp så varför vill dom inte göra nåt? Jag kommer fram till samma sak, man går till läkaren och skär bort det dåliga, får tabletter eller accepterar att jag kommer alltid vara sjuk för min läkare säger de. Man tar bort symptomen och ifrågasätter inte grundorsaken.
Kanske var det därför Mauritz inte ville gå till läkaren. Han visste ju vad som var orsaken till hans trötthet och hälsa. Han kände ju det varje höst. Han tyckte ju inte om hösten. Vilket han berättat för mig. Samtidigt vänder jag på allt. Jag tror inte att Mauritz ville försvinna. Hade han velat de så hade han inte ätit tabletterna överhuvudtaget. Alla människor som tar medicin gör det ju för att man vill må bättre. Jag tror Mauritz ville må bättre. Vi såg ju en framtid tillsammans. Jag öskar att han hade läst bi packsedeln. Jag önskar att hans föräldrar hade läst bi packsedeln. Jag önskar att jag hade frågat vad medicinen hette. Jag trodde det räckte med att bara säga -Kolla upp biverkningarna så du är beredd på dom. Gå ut på promenad minst 30min mitt på dagen.
Jag känner mig så jävla misslyckad, att jag inte nådde fram. Jag önskar att jag hade vetat mer om Cipralex innan allt hände. Vårat liv hade sett annorlunda ut idag.
En film värd att se. En film värd att ifrågasätta. En värld värd att ifrågasätta.
https://www.youtube.com/user/foodmatterstv
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar