Idag har det varit så konstigt i huvudet. Jag börjar kunna se ett mönster att dessa dagar då huvudet är blank ofta kommer efter dom gånger jag har haft samtal. Det är som att jag laddar så inför den dagen då samtalet skall vara och dagen efter är det bara tomt. Det är dom dagarna som man "funkar". Jag tror att jag kan ha dragit på mungiporna. Men det känns ändå inte naturligt. Mer som en vänlig gest. Huvudet har varit tomt som sagt men däremot har trycket över bröstet funnits mer påtagligt. Det känns som jag inte får tillräckligt med luft vid djupa andetag.
Idag har min saknad varit mer som den längtan jag kände mellan gångerna jag och Mauritz sågs. Som att det är precis som innan allt hände. Som när vi hade bestämt helgen vi skulle ses. Den längtan har jag känt idag. Den när man känner lite hopp. Hopp om att snart får jag pussa och lukta på honom. Vi sa det ofta till varandra i telefonen när vi pratade -Åh snart kommer jag och får lukta på dig. Min doft favoritplats var straxt nedanför, lite bakom Mauritz höger öra övergång till halsen. När man suttit och kört i 5 och en halv timme var det så underbart att få komma fram och dra in varandras doft.
Men idag är en sån dag....... jag fattar inte vad som hänt. det är så att jag måste påminna mig själv flera gånger, men det går inte in. Jag tror att hjärnan och kroppen är så smart att den måste stänga av ibland. Annars orkar man inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar