Påsk utan

Ännu en högtid. Ännu en högtid med minnen. Mauritz och jag har alltid umgåtts på påskarna som vi fick tillsammans. Vi tog varje tillfälle när det var långledigt att ses.  Förra året var jag hos honom. Våren var tidig och jag såg både vitsippa och tussilago på min morgon joggingrunda.
Ännu en dag då jag känt mig sig så rastlös men samtidigt inte orkat göra nånting. Jag tänkte att jag skulle gå ut och kratta. Men finner mig själv bara stå och glo på pinnarna som ligger utspridda på gräsmattan. Nej det blir för mycket tankar när det är tyst. Jag går in igen. Jag klarar inte av att ha det tyst idag. Tänker på Mauritz hela tiden.
Musik eller tvn måste vara på.

Nu ikväll slår jag på tvn igen efter vi varit och druckit kaffe hos en granne. På 2:an visar dom teaterföreställningen Den sista cigarren, filmad från när den spelades i Tällberg. Jag och Mauritz var och såg den på våran semester i somras, vi satt på första parkett. Mauritz hade fixat. Han var den som fixade. Fixade hotellet, biljetter, middag mm. Min fina Mauritz, hur han fixade för att vi skulle få det mysigt och uppleva roliga. Bilproblemen vi hade på vägen dit. Det hade jag fått lära mig att så var det bara. Alltid var det något med nån bil, men han/vi fixade det alltid. Vi var ett team. Det bästa av team.
Känns konstigt att se den föreställningen igen. På tv och utan Mauritz. Förra gången satt han vid min högra sidan, förra gången. Minnen från sommarens semester kommer tillbaka till mig. Jag minns när vi hade haft våra fyra veckors semester och jag sa till Mauritz. -Det här var den bästa semestern. Vi hann med så mycket och gjorde det som vi verkligen gillade.

Det är mycket minnen hela tiden nu. Högtider, födelsedagar, event som vi brukade åka på nu när det är vår. Ja, fy fan för allt. Jag har varit så arg idag, tyst och sammanbiten. Tänkt mycket hur allt kunde bli som det blev, på grund utav världen och samhället är som det är. Den genomtänkta köpta ondska som existerar bara för att få befolkningen till sjukdom, medicin och tidig död.

Jag förbannar den värld vi lever i. Jag förbannar att det fortsätter och fler människor blir lidande varje dag. Hur en del anser sig har makt att bestämma över hela befolkningar. Nånting måste göras. Fler röster måste höras. Kanske blir en av dom min.