Efter det som hände i tisdags och nu när det landat och jag förstår vad det var som hände. Hur jävla stressad jag blev av hela situationen som var helt onödig egentligen. Men hur den fick mig att känna. Vidrigt! Jag behövde inte den. Jag har ont i bröstet, snarare hjärtat. Ibland tänker jag om det kan gå sönder på riktigt. Att en dag kommer det kanske inte orka vara såhär ledsen hela tiden, det känns som det bara blir värre och värre. Jag förstår ju att hela min kropp fortfarande är jätte stressad. Vilket leder till en hormonrubbning utan dess like, vilket jag märker på flera sätt. Bl.a. en tarm som inte fungerar som den ska, följden av detta ett immunförsvar som är som bortblåst. Jag är sjuk igen. Kraftig förkylning. Tänker på Mauritz, han var ofta förkyld, problem med bihålorna. Ibland brukar jag tänka om läkaren hade gjort ett Crp prov. Kollat inflammation i kroppen. Men det gjordes ingen undersökning. Han hade ju 3 patienter samtidigt. Jag misstänker att Mauritz hade en låggradig inflammation. Mycket har tytt på de, jag har pratat mycket med honom om det. Han har medgivit att mycket stämt när vi pratat om det.
Löser antidepressiva mot detta? Nej inte ett jävla skit.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar