Jag har idag köpt en crosstrainer. Jag har innan tvingat mig till gymmet förut, blev sjuk och nu orkar jag inte. Det tar för mycket energi, ladda från kvällen innan, hela dagen och sen ha en olust känslan om. Om någon pratar med mig, om någon frågar hur det går, om någon ser när jag gråter. För det gör jag. Jag står på löpbandet och tankarna far i huvudet och det är ofta tårarna kommer. Träning är väldigt frigörande, men det är jobbigt när man känner att man måste hålla igen när det är människor runt omkring. Jag vill inte göra någon scen. Jag vill inte ha någon främmande människa som kanske lägger en hand på min axel för jag VET att då brister det. Då kommer det inte gå att hejda. Hur skulle jag efter det kunna gå tillbaka till gymmet?
Jag satt och tittade på blocket och hittade en crosstrainer. Nåt måste jag ju försöka med. Det är så viktigt att man rör sig.
När jag satt och tittade på blocket kom jag ihåg att det var nåt Mauritz gjorde ofta. Mer än ofta. fast han tittade efter bilar, fordon eller motorcyklar. Gärna försjunken i soffan eller sängen och skrållandes. Han letade efter dom speciella fordon. Guldkornen som var ovanliga. Vi pratade om att vi skulle köpa en bil ihop. Vi kunde inte komma på vilken det skulle vara bara. En 50-tals Opel kanske. Cadilac De Ville -56 i rosa och stolpe. Vi köpte en motorcykel ihop. Jag började ta mitt mc-kort förra året och skulle bli klar denna våren var det tänkt. Nu känns tanken så främmande att åka på motorcykelsemester själv....... att göra nånting utan Mauritz som det var tänkt att vi skulle göra ihop. Jag fattar inte, kan inte förstå att jag aldrig kommer få göra dom saker som vi sagt att vi skulle göra. Men som att huvudet inte fattat att Mauritz är borta och detta aldrig kommer ske så får jag ändå bilder i huvudet hur det skulle kunna ha sett ut. Det är en solig dag och vi sitter på våran gamla motorcykel. Det är svettigt och varmt men vi puttrar i väg. Jag skjutsar honom. Han är lite nervös. Sista gången Mauritz var hos mig övningskörde vi och jag skjutsade honom. Han litade på mig och jag har aldrig litat så mycket på någon som jag litade på Mauritz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar