Mauritz Valentin

Alla hjärtans dag. En dag med gråt, minnen och fruktansvärd saknad. Jag vet  exakt var jag befann mig på alla hjärtans dag två senaste åren. Jag var med Mauritz. Vi var på en stor danstillställning. Hamnade i tidningen. Det var bild på oss när vi dansade. Fint minne att ha kvar. Vi köpte aldrig presenter denna dag. Båda tyckte att det var kommersiellt trams. Vi var väldigt bra på att visa att vi tyckte om varandra alla andra dagar. 

Idag har jag verkligen inte fattat att Mauritz är borta. Jag fattar inte. Han ska ju vara kvar och dela livet med mig. 

Gråter, gråter på öppen gata. Tur jag har en vän vid min sida. Djupandas fast man inte ska. Pirrar och domnar i ansiktet. 

Att man ska djupandas är bara ännu en myt. Gör det inte. Man blir bara snurrig i huvudet och får dumma tankar. 

Mauritz hette Valentin i mellannamn. Det lät så fint. Och ovanligt. Precis som han var. Inte som andra. Han var underbar.