Idag har jag åter varit på bindvävsmassage. Jag är så tacksam att jag hittade denna fantastiska kvinna. Hon lyssnar och hon ser mig. Hon känner på mina fötter och beskriver var jag har ont och hur jag har stängt allt inom mig. Hur kan hon känna de på mina fötter? Jag blir fascinerad över hennes kunskap. Dessutom är hon som jag medveten om den korruption som pågår i vårt samhälle. Alltid positivt att träffa någon som tänker lika vad gäller kost och läkemedel och sjukvård. Hon sa det att jag skulle vara glad över att jag valt den kost som jag gjort, annars skulle du behöva tabletter för att orka. -Gör inga sned steg i den fast att du mår så dåligt. Det tänker jag absolut inte göra.
Alla blickar jag fått när jag berättat om min kosthållning, hur jag suttit och försvarat mina val i fika/lunchrum. Elaka pikar jag fått över att jag undviker viss mat eller fått mat som jag inte äter viftandes i ansiktet. Om dom människorna fattat hur dåligt jag mått. I kroppen och i psyket så skulle dom fatta varför jag gjort dom valen jag gjort och då är det inte svårt att hålla när man märker en sån otrolig skillnad. Tråkigt är bara att ingen kunde klappat mig på axeln och sagt -Gud vad bra för dig. Men samma reaktion händer i min kropp igen fast nu är det detta trauma, stress, chock, sorg
Vidare berättar hon att hennes mans systers man tog livet av sig bara någon dag efter han börjat med tabletter. Återigen vi har samma vidriga syn på detta. Att det är åt helvete. Maten är vår medicin. Jag pratade mycket med Mauritz om detta och hur jag mått och den förändring som jag märk. Jag har ju förstått att han lyssnat mer än vad han kanske visade. Men då kan jag känna att jag blir arg på Mauritz. Varför kunde han inte anstränga sig mer? Säga nej när han blev bjuden? Be om hjälp? Jag öskar att han hade orkat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar