I natt den 8:e är det fyra månader sen och vad jag tror ca kl 00:45. Fyra månader sen Mauritz inte kom ihåg ifall han stängt porten på jobbet eller inte. Jag tänker så himla mycket på ifall han inte hade jobbat den där torsdagen för 4 månader sen. Inte ätit pillren. Hur kommer det sig att han inte mindes vad han hade gjort 2 timmar tidigare? Det var inte likt honom. Mauritz var en sån person som drog ur sladdarna ur vattenkokaren och tv:n när han lämnade det rummet. Kollade om ytterdörren var låst minst 2-3ggr innan man skulle sova.
Mauritz hade troligen startat en tvättmaskin tidigare den kvällen, skulle han gjort de ifall han hade planerat detta? Jag tror inte de. Jag upptäckte tvätten 3 veckor efter Mauritz bortgång. Detta går runt i mitt huvud x antal ggr per dag och jag vet att jag aldrig kommer få svar. Men tankarna och frågorna kommer ALLTID att finnas där.
Fyra månader av mörker, av beslut som ingen skall behöva ta, av förvirring, se saker man önskar att man aldrig hade behövt se, känna saker som man aldrig trott man skulle behöva känna och en sån enorm känsla av uppgivenhet.
Det kommer över mig gång på gång att Mauritz inte finns längre och idag är en sån tydlig dag.
Haft ett lätt illamående hela dagen men åkte till ett par bekanta för att inte sitta hemma.
Jag saknar honom så mycket att ibland blir jag rädd för mig själv när jag förstår att jag aldrig kommer få träffa honom igen. Personer i vit rock skulle väl kalla det ångestattacker. Jag kallar det sorg, okontrollerad saknad. Min fina Mauritz. Min prins jag ville dela livet med. Jag ville dela allt med Mauritz. <3
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar