Hittade denna intervju med Suicide Zero´s grundare. Jag känner igen mig, i hennes resonemang och känslor. Hur man talar om före och efter. Jag önskar jag slapp känna igen mig. När man skall börja känna oro. Jag började känna oro på torsdagen kl 16:30. När Mauritz smsade att han inte skulle komma till mig, vilket vi hade preliminärt planerat. Idag vet jag att 8 timmar senare fanns inte Mauritz mer. Jag minns att jag var mer orolig på fredagen, tyckte det var konstigt att jag inte fått ett enda sms på hela dagen. Hans pappa hittade honom kl 11. Men det dröjde till 18:14 tills jag fick veta nåt. Det känns förjävligt.
Inslaget får mig att tänka på Mauritz svar när läkaren frågade honom om man hade självmordstankar. Han hade inga sa han. Han hade inte skrivit i det i formuläret heller. Så många frågor. Inga svar.
http://suicidezero.se/skavlan-intervjuar-suicide-zero-och-gor-hoppet/
Rekommenderar ALLA att se denna intervju. Tipsa folk om länken på denna sida eller kopiera eller vad som helst.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar