måndag 6 juni 2016

Det så kallade livet fortsätter

Har varit dåligt med skrivande på senaste tiden. Är nog flera anledningar till de. Har kommit in i en period då jag helt enkelt inte bryr mig. Jag bryr mig inte om nånting. Jag orkar inte ta mig för mycket. Gör försök med att måla om någon stol och göra nya dyner, dagar som funkar bättre. Men allt känns så meningslöst.
Maten smakar inget. Den lilla glädjen jag försökte hitta igen när det kommer till matlagning finns inte där. Kommer den någonsin komma tillbaka?

Känner mig sviken av vissa "vänner". Har hamnat flera gånger i att så mycket energi har lagts på att försöka förstå varför dom säger eller gör på vissa sätt. Jag orkar inte bli sviken gång på gång. Jag orkar inte försöka sätta mig in i deras tankegång. Jag känner bara att det enklaste är att skita i att ha kontakt med dessa så kallade vänner. Jag blir bara ledsen.

Jag intalar mig själv hela tiden - ja du är själv och det är bäst om du är det. inga förväntningar, inget att leva upp till( att vara den som jag var innan allt hände). Hon finns inte längre.

Detta var inget upplyftande inlägg, jag förstår det. men det är min verklighet just nu. Den är bara mörker. Ensamt och mörkt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar