Saknar honom så jävla mycket. Helgerna är värst, ifall jag måste rangordna. Känner mig så ensam, vilsen och rädd. Rädd för hur mitt liv kommer bli. Klarar inte av att tänka på nån framtid. Blir bara så ledsen. Ledsen för att den inte kommer delas med min älskade Mauritz.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar