Kär

Igår var det på dagen 3år sedan jag blev kär i Mauritz. Vi hade haft en ganska intensiv sms kontakt i säkert nån månad innan vi visste att vi skulle träffas. Klart att det pirrade i magen när jag fick sms från honom. Men det var den kvällen på dansbandsveckan, när han stod där i sin svarta skjorta och gula byxor och väntade på mig. 

Jag små sprang mot honom och vi omfamnade varandra första gången på det sättet. Vi kunde inte slita oss från varandra på hela kvällen. Dansade i timtal och jag bara väntade på att han skulle kyssa mig. Det brann i mig och jag klarade inte av tanken av att kvällen skulle gå utan att kyssa honom. Vi kysstes till slut, dansade och bara kramades hela kvällen. Jag var så kär. 

Kvällen tog slut och alla gick hem förutom vi. 

Vi stod utanför entrén, pratade, kysstes och bara njöt av att äntligen vara i varandras närhet. 2timmar stod vi där. Tills vi gick åt varsitt håll för att få nån sömn. Samma procedur upprepades varje kväll resten av veckan. 

Aldrig hade jag kunnat tro att det skulle bli vi när vi dansade första gången 2011. 

Mitt hjärta är inte helt utan dig. Min älskade Mauritz.