Sista dansen

Idag är det ett år sedan och sista gången som jag och Mauritz dansade. Han hade sina vita jeans och ljusturkosa t-shirt som han köpt på Zara innan vi åkte på vår Kretasemester året innan. Han var så fin. Jag kommer ihåg att innan vi åkte stod jag och tittade på honom och sa åt honom hur fin han var. På dansen ville de flesta damer/tjejer dansa med honom. För så duktig och utmärkande var han. Han hade sin egna stil och tillsammans var vi grymma på dansgolvet. 

Vad jag saknar att vara i hans armar. Att följa honom i dansen, se det där leendet och dom höjda ögonbryna. 

Jag har inte dansat på snart ett år. Jag älskade att dansa och dans var en stor del av mitt liv. Nu finns den inte där och det är inget jag känner att jag klarar av. Vetskapen av att det var så vi träffades, vårat gemensamma intresse och känslan att dansa med någon man älskar. 

Mauritz älskade att dansa, tänk att dansen förde oss samman år efter år tills vi blev ett par. 

Många danser med Mauritz på olika event och ställen i Sverige bär jag i mitt hjärta för alltid. Saknar dom som aldrig kommer bli av. 

När ångest blir vardag

Den 22 aug kom det smygande...... till att eskalera till ett illamående som sitter i. I olika styrka under hela dagen. Konstant. Känns som jag ska spy när jag gör nån form av ansträngning eller lutar mig fram.  Det är som det vore ett lock i halsen. Kan inte andas djupa andetag. Det tar stopp. Känslan av att kolsyra i bröstet och hjärtat slår fortare fast att det inte gör de. Domningar och stickningar i armar och händer. 

En kväll förra veckan låg jag i soffan. Orkade inte göra nånting på hela dagen men ändå slog hjärtat fort. Tanken som kom och var så övertygande att jag faktiskt trodde att jag höll på att dö. 

Känslan kommer nu var och varannan dag. I kön på mataffären. I bilen eller när som. 

Äta går inte heller nå vidare. Får inte ner speciellt mycket. 

Panikångest säger dom på vårdcentralen. Är detta min vardag nu? Var kom den ifrån? Orkar inte min kropp detta längre? 

Jag önskar ingen detta. Vet inte vad jag ska göra åt det. Försöker att ta det lugnt. Andas lugnt. Inte tänka för mkt. Inget hjälper.